Det blev ytterligare en seger för team förarutveckling Denna gång i SLC:s (svenska Långdistans Cupen) finaltävling, 12 timmarsloppet på Mantorp. För en gångs skull var teamet med och testade på fredagen då några av förarna skulle debutera i bilen. På ett regnhalt Mantorp var bilen trea totalt på fredagen. Vi kör i klass 4 vilket är en klass avsedd för bilar som är mer modifierade än de som kör i SLC klass 2. Det som gör att vår bil körs i klass 4 är att bromsoken fram innehåller sex kolvar istället för fyra, vilket är max som får användas i klass 2 vilket är statusklassen i SLC. Antalet kolvar i bromsoken har ingen betydelse för hur fort en bil går då man använder vanliga däck avsedda för gata. Därför kör vi på sådana även
om vi i klass 4 kunnat använda speciella racingdäck. I tolvtimmarsloppet ingick denna gång sprinttävlingen som annars körs separat. Sprinten är tre timmar lång och vi satsade lite extra på ett bra resultat i den. Göran Kropp startade och körde upp sig en bit från den startruta vi
hade ganska långt bak i fältet. (startordning = poängställning i serien). Under det passet passade Göran på att ta ett frivilligt stop and go straff på fyrtio sekunder. Frivilligt stop and go undrar nog någon. Jo det är så att under de tre timmarna som sprinten varar ska varje bil uppsöka depån minst tre gånger. Man måste byta ett hjul, en förare eller stanna i 40 sekunder utan att åtgärda någonting. Det var detta stop and go som Göran tog redan första gången säkerhetsbilen gick ut för att lugna fältet medan en bärgning genomfördes. Sedan hade vi flyt
och kunde byta förare två gånger samtidigt som säkerhetsbilen var ute. Det innebar att jag, Peggen, som tog över efter Andreas Boström, kunde lämna depån som tvåa i loppet med Hubert Bergh i Team Heliracings V8 försedda BMW 3serie ett varv före. Hubbe blev snart
omkörd och frånkörd. Men forfarande ledde han. Nu kommer säkerhetsbilen ut ytterligare en gång och fångar in ledarbilen. Det innebär att jag ligger sist i kön av bilar som alla är varvade utom Hubbes BMW. frustrerande nog förstår inte alla i kön att man ska ligga max en billängd
bakom bilen framför och när starten går är jag ca 200 meter bakom bilen som är två bilar framför mej. På nästa varv är kör jag bara om två bilar. Ny säkerhetsbil och bara en kvart
kvar. Jag har tolv bilar mellan mej och Hubbe. När vi kommer igång igen är det bara fem varv kvar av sprinten. Jag åker upp bakom Race1:s BMW och när den lämnar en lucka åker jag förbi. Inte riktigt för Race1 chaufför har inte sett mej och trots att jag tror att bilarna går fritt
stöter jag till honom på höger kofångare så att bilen snurrar. Nu är det Hubbes tur. Utan Hondan är Hubbe ett lätt offer och med tre varv kvar att köra är jag uppe i ledningen vilken jag behåller i mål. När jag passerat mållinjen är det dags att ta straffet för kontakten med
BMW:n och när jag kör in i depån bedöms min hastighet vara över 30km/h. Det innebär att jag lämnar över bilen ett varv senare till resten av teamet med tre minuters straff. Lite skamset vill jag påstå. Efteråt får vi reda poå att team Heliracing inte lett med ett varv som det stod på dataskärmen utan ett varv skulle strykas från dem då de åkt om säkerhetsbilen vid ett tillfälle. Jag kunde altså tagit det lite lugnare om jag vetat detta. Nu tar Henrik Appelholm, Thomas Weber, Mats Hallman och Adam Dahlberg över och genomför nästa nio timmars körning. Adam har sin bror med i tävlingen, CarlRosenblad i en Nissan, och får känna hur det känns att köra emot sin betydligt mer rutinerade brorsa redan i debuttävlingen

Peggen