Äntligen hemma efter en lång hemresa. Brno - Falkenberg med personbil och släpkärra är inte gjord i en handvändning även om vi hade den bästa dragbil jag någonsin kommit i kontakt med. Jag har provat ett antal så jag tror mej veta. Som de flesta vet var det med tungt sinne vi anträdde hemresan. Startrakan och en kurva var allt jag fick åka i racet. Och jag som sett fram emot racet så mycket. Jag kände att nu hade jag en verkligt bra chans på pallplats. Jag var ganska säker på att jag till och med skulle kunna vara tvåa och jag hade snuddat vid tanken att vinna. Banan passade mej perfekt. Mer teknik än snabbhet. Mer tanke än rått mod. När jag för första gången provat på att åka fort och direkt bara var drygt en halv sekund från bästa tiden, på den ca. sex kilometer långa banan, insåg jag att jag hade en jättechans. Bilen var som en dröm i väghållningen och balansen.

Warm up kördes i hällande regn. Jag var två nästan hela passet men när regnet avtog mot slutet sjönk tiderna. Jag kom ifatt en bil och slog av för att köra ytterligare ett snabbt varv. Sexa var jag då och med det sista varvet inräknat var jag fyra. Jag var inte helt nöjd men det fick duga så länge. Kände att jag ville ha torrt väder.
Fram emot eftermiddagen glesnade molnen något och solen tittade fram. Helt riskfritt från skurar var det inte så det var med lättnad vi såg att solen skulle vara framme under racet. Nya däck på bilen på torr banan för första gången vilket kändes perfekt under uppvärmningsvarvet.

Jag får en bra start i jämförelse med Kox och Simon. Bäst start får dock Gabellini, som fått tredje tid efter att haft rätt taktik i kvalet. Jag försöker ta mej om Simon på vänster sida men där är nu italienaren. Jag släpper av något och skulle kanske kunnat ta Simon på insidan men fegar en aning för att inte ställa till det. Första kurvan efter start är en u-sväng åt höger som Anderstorps karusellkurva. I slutet av svängen bromsar de tre framför mej upp av någon anledning jag inte uppfattar och jag petar på Simon en aning i bakändan. Tysken klarar det utan problem medan jag genar över gräset på innerplan för att inte vända honom. När jag kommer upp på banan åker Morbidelli upp jämsides på höger sida. Nu har jag Morbidelli snett framför mej på höger sida och Gabellini i samma lägen på vänster sida. Men min bil accelererar bättre. Men gapet mellan bilarna blir mindre och jag börjar ana katastrofen. När det väl tar i sker det blixtsnabbt. Med min nos i jämnhöjd med dörren på de båda Ci Be Emme-bilarna blir det rena fällknivseffekten när det väl tar i. Morbidelli far åt vänster framför mej medan den andra italienarn kontrar åt höger. Sedan ser jag bara bilar som snurrar. Själv kommer jag ur med inte allt för mycket skador. Problemet är att jag är på väg snett över banan mot gräset. När jag ska räta bilen tar den inte styrning och den skenar mot avbäraräcket. Att en så kort stund kan ta så lång tid! Jag ser vad som kommer att hända men kan inte göra något. Efter vad som känns som en evighet slår bilen i räcket och stannar en bit bort. Jag konstaterar att smällen inte var så farlig för mitt eget vidkommande men bilen hade fått desto mer stryk. Framför allt var vänster hjulupphängning fram helt bortsliten.

Därmed påbörjade jag en vandring mot hemmet som skulle sträcka sig över ett dygn. I Prag tröstade vi oss med att besöka en stormarknad och jag kunde konstatera att Tjeckien är ett land med stora kontraster. Det som är nybyggt och modernt, vilket är ganska mycket i de båda stora städerna vi besökte, är ultramodernt. Varututbudet är enastående liksom priserna för oss svenskar. Å andra sidan har landsbygden och småstäderna inte ännu fått så stor del av utvecklingen ännu och påminner fortfarande om hur det såg ut på ”den gamla tiden”. Tjeckien är ett fascinerande och vackert land som det är svårt att inte tycka om. Fram åt midnatt hade vi passerat gränsbergen mot Tyskland och stannade för att sova några timmar norr om Dresden. Det visade sig att vi stannat precis vid Tysklands senaste racingbanebygge, Lautzen Ring. Där ska man åka CART och NASCAR i framtiden och vi får en skymt av anläggningen när vi återtar resan på tisdagsmorgonen.
Nästa race går i Frankrike om två veckor.
Keep on!
PS. Dragbilen var en BMW 530d touring automat. 380nm vridmoment i ett av de bästa bilchassi som kontrueras ger en dragbil som vida överträffar allt annat jag provat. Jag fick ibland påminna mej att jag hade ett stort, täckt, släp med en racingbil i, bakom bilen, på vägen ner. Imponerande sa Bull! DS.

Peggen