Denna krönika skrevs mellan Rödby och Tapparnöje i Danmark kl 01 natten måndag.
Varm up.
Jag får välja mellan att använda de däck som jag kvalat på, vilka gått tre varv på tid, och de gamla, numera ganska utslitna testdäcken. Eftersom de förstnämnda ska användas som testdäck i Ungern var valet lätt. Jag åker ut bara för att kolla om bilen fungerar. Problemet med tvåans växel, som vill hoppa ur, kvarstår trots att teamet försökt att åtgärd felet utan att ta isär växellådan. I en vanlig bils växellåda använder man s.k. synkroniseringsringar, eller synkringar för att göra växlingen mjuk utan skrapningar. I tävlingsbilens växellåda har man ersatt synkringen med en s.k. ”dogring”. Nu är det inte tal om en mjuk växling utan snarare total. När dogringen närmar sig växellådsdrevet griper ett par klor eller kuggar tag i varandra och kraftöverföringen är 100%. Det som hänt i min låda, vid en slarvig växling eller att reglaget varit lite fel justerat, är att klorna blivit skadade och därmed inte kan hålla kvar växeln. Det går nu att köra på tvåan växel men när jag motorbromsar måste jag hålla växeln på plats med hjälp av växelspaken. Problemet förvärras av att det i växelspaken sitter en brytare som ge en kort signal till motorns styrsystem att låta motorn sluta dra just i växlingsögonblicket. Denna periods längd kan vi justera i motorns datasystem Vi ställer nu ner den tiden så kort som det går så störningen blir så liten som möjligt.
Tävling.
Min bil börjar sakta rulla framåt när de röda startljusen tänds. Först bryr jag mej inte utan räknar kallt med att starten går vilket ögonblick som helst. Den dröjer dock och jag måste trampa till på bromsen. Då tänds den gröna lampan och starten har gått. Att dessa båda saker sker samtidigt gör att min start blir inte så hundraprocentig som jag tänkt mej. Jag förlorar visserligen ingen placering men vinner inte heller någon vilket jag täkt mej.
Jag anländer till första kurvan som femma. Jag följer tätgruppen utan några större problem men när vi kommer till banans långsamma del känns det inte helt komfortabelt på de ställen jag måste använd tvåans växel. Efter några varv ser jag det sprutar ut någon vätska från min belgiska temkolegas bil. Då jag misstänker att det är olja eller bensin tar jag det mycket försiktigt när jag blir tvungen att köra över den belagda linjen. Det innebär att Tommy Rustad kommer ikapp mej då han inte uppmärksammat vad som skett. Nu var det bara vatten som läckte ut vilket innebar att min försiktighet inte hade varit nödvändig. Jag åker ifrån Tommy i de snabba partierna medan han är väldigt snabb i de långsamma partierna. Efter några varv har jag dock ryckt ifrån så att jag slipper tänka på vad jag har bakom mej. Under tiden har växellådsproblemet förvärrats ytterligare. Nu stannar inte tvåan i trotts att jag drar i spaken. Det innebär att jag har stora problem att komma kvickt ut ur de långsamma svängarna. Morbidelli drar nytta av mitt dilemma och närmar sig snabbt. Jag håller undan när det är snabbt men avståndet minskar på de ställe jag försöker köra på tvåan. När italienaren är i kapp bestämmer jag mig omgånde för att låta honom åka förbi utan strid. Min belägenhet är sådan att det bara skulle försämra mitt läge om jag började bråka med honom. Efter ett och ett halvt varv märker jag att Ci Be Emme BMW:n saktar ner. I nästa ögonblick ser jag en eldsflamma ur avgasröret och jag förstår att det är slutåkt för den lille hetlevrade. Nu är jag plötsligt helt ensam på banan. I alla fall känns det så. Tio sekunder fram till de tre första och lika långt bak till nästa. Jag slappna av en aning. En aning för mycket för jag är inte tillräckligt skärpt när jag ska svänga i slutet av rakan. Jag åker av lätt men kommer genast upp. Avståndet till bilarna bakom krympte direkt till ca. fem sekunder. Resten av loppet skärper jag mig så pass att jag kan bibehålla avståndet bakåt. Fyra i mål känns som en seger. Jag hade tidigare tre femteplatser som EM-bästa. Nu har jag även en fjärdeplats.
Huisman, Kox och Simon har varit betydligt bättre denna helgen men så är det också den bana som är deras hemmabana. Nu har vi ett uppehåll i tävlande fram till den Ungerska deltävlingen i månadsskiftet juni-juli .Det kommer att kännas skönt då den senaste tiden varit lite för rörig och stressande för min smak. Husförsäljning med påföljande flytt i kombination med tre tävlingar har tullat på krafterna. Nu ska jag ladda mina batterier och komma tillbaks i juli med nya ännu bättre resultat.
Till dess.
Keep on!

Peggen