Det är lördag kväll och plötsligt faller allt på plats. Jag försöker lura mej själv! Jarama består av sex stycken hårnålar. Det finns ingen möjlighet att en förare ska kunna förlora två sekunder i sex hårnålar. Kanske en halv eller möjligen en. Jag blir med ens klar över att mitt problem här och i Österrike inte enbart bestod i att jag gav full gas några meter för sent ut ur kurvorna.. Men på banor om A1 och Jarama märker man en eventuell effektskillnad på ett mycket tydligare sätt än på Nürburgring. Jag vill påstå att jag åkt ganska bra på den här banan. Ändå har tiderna inte förbättrat sig sedan femte varvet. Det finns inte en möjlighet att det hänger på föraren. Vet man inte att man har ett fel på bilen så är det lätt att skylla på förare. Några hästar mindre och det är lätt att säga att det är bakom styret problemet ligger. Men i våras kvalade jag in före Dunkan i de två första racen. Nu är jag två sekunder sämre. På en bana som bara består av rakor och hårnålar. Den som känner Jarama eller har sett en skiss protesterar nog över min beskrivning av banan. Det finns visst snabba svängar! Jodå, men alla tas med full gas med våra bilar och då räknar jag in dem till rakorna.

1999 körde jag en sekund långsammare runt Karlskoga än jag gjort året innan beroende på att jag hade en sämre motor. Det var lätt att räkna ut via bilens datasystem. En hel sekund för en motor var lite slöare. Karlskoga har tre hårnålar om man räknar med ”Trösen”

1986 ledde jag DTM efter de första racen. Jag hade följande placeringar 2, 4, 1, 2. Det såg ut att bli en fin resa mot DTM titeln. Visserligen blev jag diskad från sista andraplatsen då bilen inte vägd 1.405 kilo som den skulle vara tyngd till utan saknade 14,5 kg. Enprocentregeln hade man tagit bort till det här året utan att vi fått information om det. Men jag var ändå i ledningen. Jag bytte motor komplett med motorns bränslesystem i samband med EM på Anderstorp. Det racet bröt vi, Lindén. När jag sedan återupptog jakten på DTM titel bröt jag de flesta racen eller linkade i mål, vanligtvis och undertecknad, på grund av brända ventiler. Det hade aldrig hänt tidigare så vi blev lite förvånande med en bränd turbo. Självklart förbannade vi vår otur och skyllde bilens plötsliga dåliga prestanda på föraren. Det var först när jag fick hoppa in i Volvos fabriksbilar den hösten jag fick tillbaks mitt självförtroende.
Det visade sig sedan att bilens bränslesystem inte matchade motorns dito. Motorn fick helt enkelt för lite bränsle och orsaken var en nippel med för litet hål. Min gamla motor var justerad för den lilla nippeln och funkade. Den nya var justerad för ett större flöde och där satt problemet. Det var självklart dåligt att inte förstå vad som hände men det är en helt annan sak.

Jarama har sex hårnålar och inget annat att ta igen förlorad tid i. Det innebär att en sämre förare klara sig bättre här, bara motorn är OK. Detta inser jag alltså lördag kväll. Söndag morgon är det ”warm up”. Jag är helt lugn nu med min nya insikt. Vad som än hände så kommer jag inte att förebrå min körning. Den motor jag kör med nu sattes i innan Monza. Nio race utan översyn. Det är den enda BMW´n i hela fältet som inte fått bytt motor. Jag kör bara ett snabbt varv på ”warm up”. 1.48.46. vilket är ungefär samma som jag hela tiden kört. Det räcker till, gissa, 14:de tid. Jag bryr mej inte längre. Vill bara få racet avklarat.

Sitter i bilen strax före start. Inte långt framför mej, lite till höger står Kox. Jag tänker att han har nog större problem än vad jag har. Håller hans ”kassaskåpsäkra” titel att glida honom ur händerna? Han som tillsammans med Simon testat i mängder på flera av banorna innan testförbudet trädde i kraft. Jag har under dagen fått veta saker som jag kanske inte skulle veta. Dunkan har inte samma spec. som jag på sin motor. Den är dessutom ny sedan Nürburgring. Det förvånar mej inte och jag är inte ens upprörd. Känns dock skönt att konstatera. Att köra för ett holländskt team med en holländsk förare kan ha sina sidor. Särskilt om föraren kör för teamet ett par år innan. Jag har ju varit med om att vara nr. 2 utan att det varit uttalat från början förr och det bekymrar mig igentligen inte. Starten går och utan att vara i världsklass för min del går det ganska hyggligt. I första kurvan brakar allt ihop och jag klarar med nöd och näppe att bli inblandad. Bara lite småsmällar på min bil! Det fortsätter virvla bilar på rakan som följer och jag är tacksam att jag är kvar på banan. Jag har dålig koll på vilken placering jag har men tippar att jag är runt sjunde plats. Ska efter ett varv köra om en Alfa i slutet av rakan men inser i sista sekund att det är gulflagg. Det är gul-flagg på de flesta posteringar och jag slår av övertygad om att det blir ”pacecar då det står kraschade bilar överallt. Inser efter några svängar min missbedömning. Man måste passa TV tiden och då spelar tydligen några bilar här och där någon roll. Har en CiBEme BMW bakom mej och ge mej utan någon större strid. Ser att det är Ruberti, han som hotar min sjätteplats i mästerskapet, och förbannar att jag var för flat. Efter några varv är jag ikapp en BMW som jag tror är Ruberti. Det är dessvärre inte utan hans teamkamrat, Jag är snabbare i vissa avsnitt men han drar ifrån ut på rakorna. Han försvarar sin position i slutet av startrakan genom att bromsa upp på banans insida. Han kommer då fel in i högerkurvan, lite för fort och tar ett vidare spår än vanligt. Jag har ett perfekt spår men han åker ändå lika fort ut ur kurvan. Det här blir svårt inser jag. Jag är snabbare men saknar kraften i motorn. Det påminner om några av de fighter jag haft i STCC. Nu kommer en av de engelska BMW bilarna i ikapp på grund av mitt problem med bilen framför. Jag försöker ytterligare en gång men bilen framför stänger min väg. Jag är ganska fel in i kurvan, vill inte tappa kontakten och inte heller förlora en placering genom att släppa om BMW´n bakom mej. Därför försöker jag få ordning på bilen men den sladdar ut med bakvagnen och jag spinner runt. Efter att jag kommit igång igen åker jag lugnt de sista varven och kommer i mål som nia.
Jag känner att jag och bilen funkade bra i racet, till skillnad från på testerna och kvalet. Mitt bästa varv var, ja det vet ni ju redan, ganska nära kvalvarvet. 1.48.7.
Jag är lite irriterad på mej själv att jag accepterade att det var mej det hängde på.

Jag talade med teamchefen, Carly, efteråt och berättade att jag skulle vilja ha en likadan motor som Dunkan till Sista racet. Han såg tankfullt på mej och sa lite dröjande ”ja”.
Vi får se hur det blir.

Jag åker med T Rustad till Hotellet, Ingen som röker i bilen och han kör städat och använder säkerhetsbältet! Viss skillnad på mina tidigare resor till och från banan med Dunkan.
Tänker på hur viktigt det är att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Från början hade jag ”upper hand” på Tommy. Nu kan han köra betydligt snabbare än BMW bilarna. Jag har varit på rätt ställe vid rätt tillfälle tidigarei min karriär så jag ska inte klaga.

Undrar om jag kommer att vara det på Estoril om två veckor?
Jag var lätt desillusionerad efter de sista magra resultaten. Nu är jag mer laddad än någonsin.

Keep on.

Peggen