Det blev ingen ny motor. Beslutar att ta helgen som den kommer och få så trevligt som möjligt. Resultaten blir plötsligt inte så viktiga men tänker ändå göra så bra sådana som möjligt med tanke på förutsättningarna. Vi kommer fram, till banan, på torsdag kväll och det är redan mörkt. Passar på att i skydd av mörkret åka några varv, sakta, med hyrbilen runt banan. Det visar sig att det mesta är sig likt sedan jag körde här för femton år sedan förutom att kurvan i slutet av rakan nu gjorts betydligt skarpare. Även nästa sväng är skarpare samt att en underlig chikan lagts till på baksidan. Fredagen tillbringas delvis i den gamla staden, Sintra, som ligger några kilometer bort.

Lördag.
Vädret är mycket ombytligt. Från blå himmel och sol till en störtskur på några minuter. Första testpasset körs på en blöt bana. Är på tredje varvet uppe i bra tempo. Ligger sjua. Men så börjar banan torka upp och bilen börjar överstyra på ett farthämmande sätt. Slutar som 18.e man av 22 bilar. Det är fler BMW som råkar ut för samma sak och Huisman slutar tia medan Morbidelli ligger snäppet före mej.

Andra testpasset är torrt. Släpper om Hanson i den engelska BMW:n men åker ikapp honom igen. Passerar bara för att nudda en däcktrave i chikanen lite för hårt med vänster framhjul.
Styrstagsbulten kröker sig och man kan beskriva de påföljande egenskaperna på bilen som ganska intressanta. Åker in depån och får felet konstaterat men åker ut igen för att ändå få lite åkträning. Tvåan har krånglat en gång innan detta hände och nu måste jag hålla den på plats. Är ganska van vid det efter att kört tre lopp på det viset den här säsongen. Kan inte låta bli att le åt mej själv. Det är ju ändå en viss humor i allt som händer med detta året. Slutar som nr 16 i detta passet.
Ännu roligare blir det när jag får veta att det inte finns en reservlåda till min bil. Jo! En med en stegning för rullande start. Åker med den och tycke bilen beter sig mycket trevligt på tidsträningen. Är säker på att jag åkt betydligt fortare när jag provar nya däck men finner att tiden bara är en sekund bättre än tidigare. Det räcker till en 17 plats.
Inser att jag med den nya växellådan måste åka på ettans växel i fyra av banans kurvor. Förlorar tre tiondelar till Dunkan bara på rakan bakom depån. Vi har samma fart och ger full gas på samma ställe i kurva innan men han har ca 10 km/tim högre fart i slutet av rakan. Troligtvis är det så att min tvåa är så mycket högre växlad som gör att mitt motorvarv är för lågt för att komma iväg ordentligt. Blir att prova lite på ”warm up” i morgon.
Ska dess utom bli mycket spännande att starta med en etta avsedd för rullande start.

För övrigt kan vi konstatera att gamle Ismästaren, Benny Larsson, inte fick kört många varv på Estorilbanan. En avbruten stötdämpare raderade första testen och en tappad ventil gjorde nästa stopp permanent.

Rosenblad tia, Edman elva och Flash trettonde man med Gustavsson snäppet efter ger den svenska uppställningen i Supertouring. Tobias Johansson gör uppställningen komplett på sin 18:e plats.
SPC racet i morgon är superintressant. Titelfighten sår mellan Dunkan Huisman och Peter Kox. Peter har några poäng före men startar efter honom. Båda två har var sin hjäpryttare framför sig. Det innebär att allt kan hända i morgon. Och jag är säker på att min bil är betydligt bättre i race än att kvala med då växellådans stegning gör ettan mer användbar när tempot sjunker en aning.
Det gäller bara att kunna starta med den lite udda växelådan.


Det var en blöt bana som mötte oss på morgonen. Några körde warm up på slicks andra på regndäck. Själv valde jag det senare vilket var en intressant upplevelse. Slutade femtonde med Morbidelli strax bakom och Huisman strax framför. Regndäck var rätt val om det var snabba tider man var ute efter.

Är totalt avslappnad inför racet. Vet att jag inte har något att sätta mot de andra. Har tillbringat delar av dagen med att analysera de fem sista racen på dataloggningen. Kan sköta den ganska bra själv numera vilket visat sig var en fördel. Synd jag inte gjorde det från början av säsongen.

Startar ganska hyfsat trots fel drevning. Lägger mej på yttern inför första kurvan och tjänar fem placeringar när någon snurrar och andra måste parera. Pacecar. Ny start och Dunkan och Kox slår ihop. Nu är jag elva. Någon sväng senare tar jag två bilar till och jag är nia. Någon bryter och jag klättrar ett par placeringar till. En röd bill pressar på bakifrån och när alfan passerar inför chikanen följer Gabelini med. Jäklar också för resten av racet går åt för att försöka hänga på honom. Är ytterst nära men en växling från ettan, med full gas utan att koppla, till tvåan gör att bakvagnen hamnar vid sidan om banan och jag förlorar några bilängder. Jag kommer i mål som åtta och känner mig faktiskt rätt nöjd över det. Mitt snabbaste varv är snabbare än min kvaltid och racet har gått som på räls. Samtidigt inser jag att jag kunde varit på pallen i det här racet. Om inte om varit.

Under dagen har jag kollat igenom flera race och jämfört min bil med Dunkans och den Belgiska bilen som körs i vårt team. Jag har klagat över att min bil inte hinner med ut ur långsamma kurvor. Det jag nu upptäcker är att jag förlora mycket även på rakorna. Här på Estoril är jag och Dunkan lika snabba ut ur kurvan före startrakan på några tiondels kilometer när. I slutet av rakan åker han 11 km fortare. Det gör många tiondelar på tiden. Detta mönster går igen i alla racen jag kollade. Det visade sig att den belgiska bilen var fyra km långsammare ut på rakan här men sex km snabbare mitt för depån. Ganska meningslöst att sikta på toppen med en sådan bil. Jag har aldrig hör talas om någon förare som i början av säsongen varit i täten för att avsluta längst bak. Teamet säger det inte är några fel på motorn man resultaten och dataloggningen säger något annat. Men teamet har inte tittat i motorn och kan knappast känna till allt om den. Jag kan förstå att det inte känns ekonomiskt motiverat för teamet att sätta i en ny maskin inför sista tävlingen när totalresultaten inte kan bli så mycket bättre men det skulle känts bra med ett bra resultat som avslutning.
Mitt eget ansvar är att jag skulle reagerat redan efter Brno och varit vaken på dataloggningen. Då kunde resultatlistan sett annorlunda ut.

Totalt sett är jag dock nöjd med min säsong i EM. Ok att den kom femton år för sent men hellre det än aldrig. Att åka för ett holländskt/tyskt team var en ny erfarenhet. Jag visste att Dunkan skulle få alla resurser och jag har inga problem med det. Han hade slagit mej även om jag hade fått maximalt med stöd. Men avståndet hade varit närmare och jag hade nog kunnat hålla en femte plats i EM. Klassen är oerhört tät och betydligt trevligare för publiken än Supertouringklassen. Nu försvinner den klassen och ersätts med vår klass + ev. en ny klass. Det är inte helt säkert att det kommer en ny klass och då tror jag att SPC blir den enda EM-klassen för standardbilar. Det är den värd. Många olika bilmärken kan vara med och det kostar bara en bråkdel av vad Supertouring kostar.
Konstigt nog känner jag mig oerhört sugen att fortsätta åkan något.
Hoppas det går över om några dagar!


Keep on!

Peggen